Guldets historia från begynnelsen till idag

Guld har en lång och komplicerad historia. Från det att guld först upptäcktes har det symboliserat rikedom och makt. Det har orsakat besatthet hos män och nationer, förstört kulturer och givit makt till andra.

Arkeologiska utgrävningar tyder på att användningen av metallen började i Mellanöstern, där de första kända civilisationerna har sitt ursprung. Den äldsta bitarna av guldsmycken, egyptiska smycken, hittades i drottning Zer:s och drottning Pu-abi av Ur:s gravar i Sumer. De är de äldsta exemplaren som finns av någon form av guldsmycken och är från det tredje årtusendet före Kristus. Under de århundraden som gick blev de flesta egyptiska gravar plundrade, men Tutankhamons grav upptäcktes orört av moderna arkeologer. Inuti var den största samling av guld och smycken som världen skådad. Det inkluderade bland annat den kista av guld vars kvalitet visade att egyptierna gjort betyande framsteg vad det gällde deras hantverk och förädling av denna metall.

Det persiska riket, det som nu är Iran, använde ofta det i konstverk som en del av religionen Zoroastrianism. Denna Persiska konst är mest känd för sina djur konst. Araberna, när de erövrade området under 600-talet, ändrade på denna konst.

När Rom började blomstra, lockade staden dit sig mängder med begåvade hantverkare som specialiserat sig på guld. De skapade guldsmycken i mängder av variationer. Användningen expanderade senare i Rom till husgeråd och möbler hemma hos de högre klasserna i samhället. Genom det tredje århundradet e.Kr., bar medborgarna i Rom halsband som innehöll mynt med bilden av kejsaren. Eftersom kristendomen spred sig över den europeiska kontinenten, upphörde européer begrava sina döda med sina smycken. En direkt följd av detta var att få guldföremål finns kvar från medeltiden, undantaget de från kungligheter och kyrkan.

Innan européerna upptäckte Amerika var användningen av guld mycket avancerad hos Indianerna. Guldsmeder behärskade de flesta av de metoder som europeerna och spanjorerna hade med sig. De var skickliga på filigran, granulering, pressning och hamrande, intarsia och cire metoder. Den spanska erövrarna smälte ner det mesta av det guld som de tog från folken i denna region. De återstående exemplaren som finns idag har oftast kommit från moderna utgrävningar av gravar. Den största fyndigheterna från dessa tider var i Anderna och i Colombia.

Under tiden då europeiska bosättare spred sig i USA, kunde nyheten om upptäckten i en region kan leda till tusentals nya bosättare valde att snabbt ta sig till just det området. Många riskerade sina liv för att hitta guld. Flertal sk “goldrushes” skett i många av de västerländska staterna, den mest kända var i Kalifornien på Sutter Mill 1848. Det finns dock många andra som Australien 1851, Sydafrika 1884 och Kanada 1897.

Framväxten av en guldmyntfot var avsedd att stabilisera den globala ekonomin. Den dikterar att en nation måste begränsa sin utfärdade valuta till mängden guld nationen har i reserv. Storbritannien var först med att införa guldmyntfoten 1821, på 1870-talet följde resten av Europa efter. Systemet var i kraft till slutet av första världskriget, varefter USA var det enda landet som fortfarande hade det. Efter kriget fick andra länder tillåtelse att behålla reserver i andra större valutor i stället. När den depressionen kom markerade det slutet på USA: s export av guld på 1930-talet. I mitten av 1900-talet, hade den amerikanska dollarn ersätt guld i den internationella handeln.